Akrivitetsarmband



Jag har nog börjat insett att jag är lite pryltokig. I alla fall när det kommer till träning och hälsa. Beställde efter många om och men ett Akrivitetsarmband. Än så länge är jag nöjd. Det är ju verkligen ingen exakt vetenskap, men kull att ändock depå ett ungefär hur många steg, hur många km man har gått. Hur många kcal det beräknas förbränna. Men framför allt tycker jag det är kul att se sömnen. Hur många timmar det egentligen blir, hur mycket man är uppe på en natt och hur många timmars djupsömn. Jag är ju dock lite skeptisk på hur den kan mäta och hur exakt det kan bli. Men det ger ju i alla fall värden man kan jämföra med. En fiffig saker att man kan ställa in klockan på ett vibrerande alarm. Då slipper man väcka hela familjen och man vaknar av att det vibrerar på handleden. Rätt så behagligt faktiskt. 

Extremt sugen på vågen dom har också. En toppen bra sak är att man kan kopla både ativitetsarmbandet och vågen (och alla dess andra produkter) till en och samma app så man kan få ut kurvor och diagram. Det älskar jag. Att jämföra och följa. Kanske får bli en sommarpressent till mig själv. Måste ju dtrotts allt ha en ny våg när deffen starar. 

på rulle

Dagarna rullar på så sjukt fort. Mycket att göra på jobbet. Så är jag inte där så har jag varit på gymmet. Ungefär så har min vecka sett ut. I går så blev det o alla fall en sväng till Karlstad men kärleken. Lite små inköp och en lunch på Ikea. Höll på att bryta ihop där i kaffe kassan när kassörskan tittar ner på Mickes bricka som är presis i höjd med hans skrev. "Är det en stor? Eller är den mellan?" "Den är stor!" svarar han. De pratar om hans köttbullstalldrik. Jag trode dom pratar om något annat.

En helt fantastisk sak är att jag beställde en spinning cykel i måndags och i fredags kom den hem. Blir toppen det då kan jag köra min vardag hemma när barnen sover.  Kommer bli extra smidigt nu när det ser ut att jag framöver kommer ha den min yngsta dotter betydligt mer. 

Att stanna upp och våga känna

Dagarna bara springer förbi. Jag skulle vilja stanna upp och bara känna nuet. Sluta ögonen och känna dofterna av våren som försöker träna sig fram, lyssna efter ljuden som finns omkring oss och titta vad som händer just nu och då. Men sikte är alltid inställt lite i framkant. Är det inte för att planera morgondagen så är det helgens planer. Och den ständiga längtan är när pappa veckan ska sluta och mamma veckan ska ta vid. Även om mamma veckorna är lite småhektiska och kräver sin planering så föredrar jag dom över allt annat. Jag kan komma på mig själv hur jag håller mig sysselsatt dessa långa pappaveckor. Har blivit extra kännbart denna vecka också när jag är helt ensam. Älsklingen ligger borta på jobb så jag har ingen som väntar på mig. Jag fyller dagarna med jobb och träning. Kan tom dra en sväng på affären innan jag åker hem bara för att strosa runt. Jag inbillar mig själv att det är för att jag ska passa på i lugn och ro, när det nog i själva verket är för att inte riskera att bli sysslolös. Men i morgon kväll kommer älsklingen hem och snart är det söndag och mamma vecka igen <3





Visa fler inlägg