Micro pauser för återhämtning

När man har en vardag som går i 120 så gäller det att hitta dom små stunderna att pausa. En given paus är i bilen till och från jobbet. Då är det bara jag och mina tankar, musiken eller en trevlig pod. Jag tror att den pausen är viktigare för mig än jag själv vill inse då jag egentligen hatar att åka / köra bil. Men den timmen i bilen varje dag gör nog gott för själen. Då finns det inga andra alternativ än att bara vara. Samla sig inför jobbet på morgonen och på kvällen har man tid att lämna det tills man kommer hem. 

En annan given paus i min vardag är träningen. Att få gå in på gymmet,  på med lurarna och bara känna kroppen. Det är riktigt medicin för själen.   

Poseringsträning

I går hade vi poseringsträna 60 min i högklackat och spända vader. Och det känns i dag. Brukar inte ens ha träningsvärk efter vadpasset. Antar att musklerna blev spända på ett helt annat sätt. Men posering en kändes bättre än första gången och även hemma känns det bättre och bättre för var dag. 

Styrkan finns kvar

Trotts snart 15 veckor in i dieten utan ett enda  cheat meal så känns det oförskämt bra. -14 kg vågen har visat minus varje vecka utom en av mina "hormonveckor" men det rättade till sig veckan därpå. Styrkan finns kvar och vissa övningar känner jag till och med att jag orkar öka i. Visst har jag en och annan dålig dag där jag känner att styrkan inte finns. Men dom dagarna är få. Man börjar känna sin kropp rätt så bra. Man känner när det tex är dax för mellanmål,  man tittar på klockan och det slår typ aldrig fel. Även matlådorna har jag börjat få kläm på. Vet när den ska intas i förhållande till träningen för att få ut det mesta av den. 

I morgon har vi mini team träff med dom som bor i Kristinehamn. Då ska vi poseringsträna. Ska bli kul men samtidigt lite nervöst. Man känner sig väldigt utlämnad och naken när man kliver ur sin bekvämlighets zon. Men det är även där man utvecklas. 

 
Visa fler inlägg