Som i vakuum

Nu har det gått över en vecka sen jag skadade mig. Och om ytterligare några dagar (lördag) ska stygnen tas. Ska bli skönt att få ta bort förbandet för det kliar en aning. Sen skulle ju iof ärret tejpas typ hela sommaren. Fast kanske främst vid träning. Måste säga att jag är imponerad av mit försäntingsbolag.  Jag anmälde skadan förra måndagen. Mest för om det skulle bli nått i efterhand så har man registrerat händelsen.  I går fick jag brev att dom sätter in pengar som täcket resa och vårdkostnaden. 

Just nu känns det som en transport sträva tills jag kan träna till 100 % igen.  Lagom är inte riktigt min grej och nu har det varit dryga veckan med lagomt. Nån dag har jag tagit i lite extra för att det har känts bra, men då har det gjort ont i såret efter det. Cyklingen funkar förvisso bra. Har cyklat varje morgon efter skadan. Inte dom två första dagarna men efter skadan för då kunde jag knappt gå för smärtan. I början hade jag inget motstånd och skapligt lungt tempo. Nu kan jag ändock trampa på med medelmotstånd och lite bättre tempo. Skönt. 

Vårruset närmar sig också och jag hade ju börjat jogga typ 2 ggr i veckan innan detta för att typ ta mig runt i någorlunda tempo. Frågan är om jag snällt får promenera runt nu?! Ja vi får se. Typ 2 veckor kvar.