Aldrig mer

Ibland (ofta) kikar jag tillbaka i mitt foto bibliotek. Och nästan varje gång förundras jag över förändringen jag har gjort. Den syns mest på utsidan vilket jag tycker är grymt roligt. Men det känns bäst på insidan vilket är det bästa. Kan tycka mig se känslan i mina ögon. Både på gamla och nya bilder. Tidigare var det ett tomt skal, förvisso ett stort skal. Men vad ska man ha det till om man inte kan fylla det med glädje och lust?! Jag är så glad för att jag bestämde mig för att ändra min livssituation. För när allt kommer till sin spets så är det bara jag själv som kan ta ansvar för mitt liv. Det är jag som bestämmer vad jag ska göra med det. Offerkofftan är inget plagg jag vill bära. Även jag hamnar där ibland men jag har lärt mig att kliva ur den omgående då det bara är destruktivt för mig själv att stanna där. 

Hörde nånstans (radio tror jag, eller var det podden fredagspeppen?) att vi är ju trots allt känslomänniskor, vi känner (och tycker) en hel del, och ibland låter vi känslorna ta överhand. "Jag känner inte för att....." Klart inte jag känner för att kliva upp på morgonen och bege mig till jobbet. Men hur skulle det se ut. "Hej chefen, jag kommer inte i dag, jag känner inte för det". Klart det är viktigt att få känna och ha känslor. MEN det är hur vi agerar på våra känslor som är avgörande. Återigen det är jag själv som bär ansvar över min livssituation. Jag tror ialla fall stenhårt på det. 

Så är det med träningen. Verkligen inte alla gånger jag "känner" för att träna. Men jag gör det. Hur känns det efteråt?! Sjukt bra! Inte skulle jag ha klarat att gå ner 40 kg på knappa två år om jag hade känt efter hur sugen/hungrig jag var, hur lite lust jag hade att träna osv. Det är bara att göra. Vet jag vart jag vill med mitt liv så är det målbilden vi ska sikta på inte känslorna längst vägen. 
För den skull menar jag inte att vi ska bli "känslokalla robotar", känslor är viktiga, men agerandet är viktigare. Som tex om jag känner mig jäkligt leden. Absolut känner jag att här mår jag inte gott, acceptera kännslan, och agera.