Aldrig mer
Hörde nånstans (radio tror jag, eller var det podden fredagspeppen?) att vi är ju trots allt känslomänniskor, vi känner (och tycker) en hel del, och ibland låter vi känslorna ta överhand. "Jag känner inte för att....." Klart inte jag känner för att kliva upp på morgonen och bege mig till jobbet. Men hur skulle det se ut. "Hej chefen, jag kommer inte i dag, jag känner inte för det". Klart det är viktigt att få känna och ha känslor. MEN det är hur vi agerar på våra känslor som är avgörande. Återigen det är jag själv som bär ansvar över min livssituation. Jag tror ialla fall stenhårt på det.
Så är det med träningen. Verkligen inte alla gånger jag "känner" för att träna. Men jag gör det. Hur känns det efteråt?! Sjukt bra! Inte skulle jag ha klarat att gå ner 40 kg på knappa två år om jag hade känt efter hur sugen/hungrig jag var, hur lite lust jag hade att träna osv. Det är bara att göra. Vet jag vart jag vill med mitt liv så är det målbilden vi ska sikta på inte känslorna längst vägen.
För den skull menar jag inte att vi ska bli "känslokalla robotar", känslor är viktiga, men agerandet är viktigare. Som tex om jag känner mig jäkligt leden. Absolut känner jag att här mår jag inte gott, acceptera kännslan, och agera.