Att stanna upp och våga känna

Dagarna bara springer förbi. Jag skulle vilja stanna upp och bara känna nuet. Sluta ögonen och känna dofterna av våren som försöker träna sig fram, lyssna efter ljuden som finns omkring oss och titta vad som händer just nu och då. Men sikte är alltid inställt lite i framkant. Är det inte för att planera morgondagen så är det helgens planer. Och den ständiga längtan är när pappa veckan ska sluta och mamma veckan ska ta vid. Även om mamma veckorna är lite småhektiska och kräver sin planering så föredrar jag dom över allt annat. Jag kan komma på mig själv hur jag håller mig sysselsatt dessa långa pappaveckor. Har blivit extra kännbart denna vecka också när jag är helt ensam. Älsklingen ligger borta på jobb så jag har ingen som väntar på mig. Jag fyller dagarna med jobb och träning. Kan tom dra en sväng på affären innan jag åker hem bara för att strosa runt. Jag inbillar mig själv att det är för att jag ska passa på i lugn och ro, när det nog i själva verket är för att inte riskera att bli sysslolös. Men i morgon kväll kommer älsklingen hem och snart är det söndag och mamma vecka igen <3





↑