Distans till förvandlingen

Det har nu snart exakt gått två år sen jag insåg att jag inte kunnde fortsätta på det spåret jag då levde i. Trodde att det var så där livet skulle kännas. Lite olycklig titt som tätt. Mina dagar kantades av känslan av osjälvständighet, otillräcklighet och kontroll.  Tog trösten i maten och tänkte att jag kanske inte är värld mer än så här. Jag vet inte exakt vad det var som gjorde att jag "vaknade" upp. Eller jo, jag vet att den där natten i November 2013 lovade jag mig själv att jag inte skulle acceptera att nått hände mig och mina barn. Då lovade jag mig själv att vi var värda så mycket mer än den verkligheten vi då levde i. Men det dröjde ett tag innan jag skred till verket. Men det var den natten i november som allt startade. Att det ur den rädslan egentligen föddes något fantastiskt. Jag hittade tillbaka till min kämparglöd. Jag lovade mig själ att aldrig mer svika mig och mina barn egen. Så min viktresa handlar mer om bara min vikt. Det handlar om mig och mina barn och kärleken till livet ❤. 

Jag önskar er alla att få känna den där lycka som jag upplever. Häromdagen slog det mig att jag inte kan minnas när jag hade en dålig dag senast. Helt fantastisk känsla.  Visst att man kan vara trött och sliten ibland, men det är bara kroppen som känns sliten, att man sovit några timmar för lite eller så. Men min själ är fylld av glädje. Kan inte minas när min själ känndes tung och sliten senast.  Helt fantastisk känsla. 

God fortsättning på er alla ❤


2013 ------->2015